måndag 3 juni 2013

Dropp, Dropp, Dropp..



... dropp. Ljudet av dräggel som landar på kökssgolvet. Pavlovs hundar kan slänga sig i väggen. När det gäller matinducerad dräggelproduktion är jag the Master of the Universe. Det räcker med att Matte snuddar vid tanken på mat så går mina körtlar igång och det bildas en vidsträckt segslemmig sjö som Matte sedan med oanad förutsägbarhet trampar i. När min salivproduktion nått sin frenetiska höjdpunkt rensar jag systemet medelst huvudskakning vilket dekorerar köket från golv till tak med estetiskt tilltalande slemdroppar. För att undvika regelbunden totalsanering försöker Husse smyga med allra godaste citronyoghurten men jag hör öppningsploppet på en mils avstånd. Vild galopp genom huset med samtidig dräggelspridning är resultatet och jag brukar hinna fram precis i tid för en mycket noggrann tiominuters renslickning av burk.

Matte är odrägligt petig med min diet. Inte helt otippat är kulinariska mumsigheter som hästskit och upphittade halvruttna kebabrester fullständigt uteslutna. Matte skyller på min känsliga mage och viss äckelfaktor men egentligen är hon nog mest avundsjuk på att jag alltid hittar delikatesserna före henne.

Tyvärr sträcker sig Mattes missunnsamhet ännu längre än så. Tiggeri ses inte med blida ögon och mitt enda motvapen är blixtsnabba räder in under soffbordet när grispellarna fumlar med besticken. Räd-utfallet är ofta fullt tillfredsställande och ger ett varierat, om än småskaligt, födointag. Efter avslutat förvärv är det sen lämpligt att distansera sig från soffbordet INNAN man ställer sig upp. Denna slutsats har jag dragit efter omfattande empiriska undersökningar. Trekvartsmeter hög hund som reser sig under ett halvmeter högt soffbord är en företeelse som av någon outgrundlig anledning tycks göra Matte något vrång.

Häromkvällen glappade Mattes uppmärksamhet och jag fick en sällan skådad gastro-chans. Jag tog den givetvis och lyckades medelst ålning och hasning ta mig fram till kvällsmysbänken och annektera en chipspåse med biffsmak. Och inte vilken biffsmak som helst utan Flamegrilled Aberdeen Angus smak! Best of the best! Lyckan var dock kortvarig för påsen var tom men DOFTEN! Ahhhh...saliga äro de chipspåseförsedda! Generöst nog fick jag slicka insidan i några minuter innan Mattes noja för potentiell koldioxidförgiftning tog överhanden och påsen avlägsnades från min nos. Men minnet lever kvar.


Tass tass



tisdag 14 maj 2013

Stunder av Stillhet...



...ögonblick av ro ibland. Matte och jag har börjat hitta fler och fler av de här stunderna och ögonblicken. Stunder av lycka. Ögonblick av frid. Att bara sitta tysta. Nära. Och veta att man har varandra. Var och en i sina egna tankar. Men ändå tillsammans.

Två år har gått nu. Två år med Matte & Husse. Två evighetslånga år som bara rusat förbi. Två år av stor varm glädje och bottenlös uppgivenhet. Med fantastiska bollar och mysigt magkli. Med morrande DAMP-anfall i hällande novemberregn och frustrerad Matte med sönderrivna kläder. Med njutningsfullt nosgos och smaskiga tuggben. Med klippkort hos veterinären och uppskuren mage. Med brutalchill på yttertrappan och leverpastejorgier. Med tårar. Med Kärlek. Tror jag stannar hos Matte & Husse några år till.



Tass tass




söndag 12 maj 2013

Det är Puckat med Puck...



... när det finns BOLLAR. Ishockey-VM. Vuxna svettdrypande suspensoarbeklädda karlar som drattar på ändan med samma frekvens som en gå-tränande ettåring. Och som sitter på skämsbänken för att de mulat till varandra så att Colgate-leendena gått i småflisor. Orsak: en gummiklump som är marginellt större än en snusdosa. Och ungefär lika upphetsande.

Varje kväll vill Husse kolla match. Matte byter snällt kanal. Sen somnar Husse. Och snarkar. Sen somnar jag. Och snarkar. Matte, som tycker att ishockey har samma underhållningsvärde som facitdelen av kursboken i statistisk analys, håller snällt koll på matchen så att hon kan avrapportera när Husse vaknar 2 minuter efter slutsignal och förvirrat undrar vilka som spelade. Och vilken dag det är. Mattes standardsvar på alla frågor är alltid att Sverige vann. Precis då passar jag på att begära kvällsmat. En luftlandsatt men glad Husse innebär ofta lite bonus i matskålen. Så lite bra är det med hockey-VM.

Tass tass




fredag 3 maj 2013

Komplimanger i All Ära...



.... men med tiden har totalwunderbara jag blivit lite lätt blasé på alla dyrkande blickar och förtjusta tillrop som fullkomligt haglar över mig så fort jag nedlåter mig till att visa nosen utanför grinden. Numera krävs det därför något extra för att få mina morrhår i darrning. Häromdagen kom just en sådan morrhårskittlare: en bildskön yngling tyckte att jag var "Som en deluxe-variant av en Sankt Bernhardhund". Frågade genast Matte om jag fick ta med beundraren hem. Ville lägga honom i min härligt grusknastriga Bia-bädd och låta honom viska finheter i mitt tuggbenskladdiga öra. Romantikdödar-Matte meddelade dock att hemsläpande av redlös byfåne till Salongen inte stod särskilt högt på prioriteringslistan. Snobb.

Valborgsfestandet är en hel vetenskap i den här akademiska ankdammen till stad. Det firas i tre dagar: Kvalborg, Valborg och Finalborg. På Valborg, som inte heter Valborg utan Siste April, tog jag med mig Matte & Husse till Sveriges största spontanfest vilken bestod av 27 000 dyngraka fjortisar och bonnläppar som helhjärtat ägnade sig åt att skrämma livet ur mina favoritankor. Ville se om Mattes miljöträning gett utdelning. Och det hade den, hon gick lugnt och fint utan att dra i kopplet eller skälla på folk. Själv skred jag stolt genom folkmängden som Moses genom det delade havet. Kom sen på att i människoår räknat så är jag typ också fjortis. Och då tog jag seden dit jag kom och spydde lite random på trottoaren. För det hör till när man är fjortis och firar Valborg!

Tass tass

måndag 29 april 2013

Doften av Otrohet...


... gjorde luften tung att andas redan innan det otänkbara hände. Sveket. Matte & Husse for iväg till Uppfödar-Pernilla och gosade med andra Landseers. Små ulliga fluffiga sockersöta valpis-Landseers. Oförlåtligt. Jag var överväldigad av känslor jag hade hoppats jag aldrig skulle behöva uppleva. Upprördhet, övergivenhet, svartsjuka. De har ju mig. Jag är perfekt. Behövs inget mer. Så varför?

Plågsamma timmar förflöt. Gammel-Matte försökte trösta mig med morötter och ägg. Det fungerade. I ungefär en minut. Sen var jag nere i ångestträsket igen. Så kom de hem. De otrogna. De luktade. Rent av stank. Jag satte mig i hörnan, tog på mig mina mest sorgsna och förrådda ögon och lät huvudet hänga i höjd med tassarna.

Då kom Matte fram till mig och gjorde den där akupressurgrejen med min nos. Den som är så skön. Och så viskade hon att jag är finast av alla. Tänk att hon behöver åka iväg för att inse något så självklart! Hon kunde frågat mig. Sen fick jag sova sked med Husse en stund och då beslöt jag mig för att vara storsint och förlåta dem. De vet ju inte bättre.

Tass tass


tisdag 23 april 2013

Lycka är...


... de små sakerna i livet.

En plats i solen.
Skirt vårgräs.
En boll.
En glad Matte.

Tass tass








söndag 14 april 2013

Madame Tvärtemot...


...d.v.s. undertecknad, har varit i farten under förmiddagen. Lyckades genomföra dagens kurs utan att göra en enda sak rätt. Enligt Matte då alltså. Själv tycker jag att min insats var helgjuten. Sa Matte "HIT" så sprang jag iväg. Åt andra hållet. Eller satt kvar. Sa Matte "STANNA" så skuttade jag glatt fram till henne. Eller till någon annan. Eller bara sprang runt i allmänhet och socialiserade med de andra fyrbenta. Sa Matte "GÅ FINT" så yrade jag fram och tillbaka med spänt koppel och nosen fastlimmad i backen. Funderade ett tag på att dra iväg och jaga lite sådana där animalisar med fluffiga öron och luddig svans men med tanke på Mattes sinnestillstånd insåg jag att det fanns en överhängande risk för bli dumpad i en okänd skog långt hemifrån med omedelbar verkan. Och det skulle vara synd för imorgon kommer Gammel-Matte med specialpannbiffar till mig.

Man blir väldigt trött av att vara Madame Tvärtemot. Så jag tänkte mig en lugn eftermiddag med tassarna i vädret och ljudligt snarkande. Det satte Matte rejäla käppar i hjulet för. Tydligen var det städdag. Med ett ondskefullt leende dammsugades det. Och dammsugades. Och dammsugades. Stört omöjligt att hitta en fredad vrå. Är Matte en hämndlysten sadist?

Tass tass